syrupandhoney

Helt genialisk bok, måste jag säga. Det går inte att läsa den utan att dra på smilbanden.

I början av boken är Martina Haag med sin familj på Tekniska Museet. Hon får upp ögonen för en robot som kan svara på ens frågor genom att man skriver frågan på ett tangentbord.

"- Vad är två plus två? skriver jag på tangentbordet.
- TVÅ PLUS TVÅ ÄR FYRA.
Jackson och Lucia tröttnar och vill gå vidare, de drar med sig Erik till nästa grej. Jag står kvar och glor på roboten.
Hm. Vad ska man fråga nu?
- Vad är klockan? skriver jag.
- KLOCKAN ÄR 10.35, svarar roboten.

Jag kollar mig omkring. Nu har hela min familj försvunnit in i nästa rum. Det är ingen som ser vad jag gör. Hm, undrar om den är programmerad att svara på allting? På precis vadsomhelst? Det är bara jag och den jättestora roboten i salen. Helt ensamma.
- Ska vi knulla? skriver jag, och precis just då på en sekund, som från ingenstans, fylls hela rummet med en massa vuxna, det är någon guidad rundvandring och dom går raka spåret fram till roboten och mig. Jag försöker febrilt radera min fråga. Åtminstone få bort bokstäverna SKA VI KNULLA? som lyser uppe på den stora skärmen. Jag trycker på alla tangenterna i panik. Guidegruppen samlas runt mig. Jag börjar backa från roboten och nu blinkar det till uppe på skärmen och roboten svarar, med mycket starkare röst den här gången:
- ÄR DU INTE LITE FÖR UNG FÖR SÅDANA AKTIVITETER?
Jag viftar avvärjande mot guidegruppen och sen rusar jag ut ur rummet samtidigt som jag hör roboten vråla med sin jättestarka plåtröst:
- FÖRRESTEN SÅ IDKAR VI ROBOTAR INTE SEXUELLT UMGÄNGE.

Nehe jävla skitrobot, jag är inte heller så värst intresserad."